Tänkte skriva om något annat nu för jag har inget att göra.

Jag tänkte skriva om vänner, eller om bästa vänner, 

När man var liten hade man ju en bästis nu har man flera bästa vänner. Liksom vänner man ska egentligen lite på och ha kul men. Vänner som ställer upp och lyssnar på en. Jag blir så ledsen när man inte kan lita på vissa av dem. Att man alltid måste akta tungan för sånt man inte vill ska komma ut? Ska man känna så egentligen?

 Liksom jag är en sån som vill at mina vänner ska lite på mig till 100% och jag gör mitt bästa för att det ska bli så men grejen är att jag vill få någon tillbaka med Jag vill få lite åtminstone. Liksom jag vill bara ha det där tillitet att man kan känna sig trygg. Men så är det tyvärr inte med alla min vänner och det sårar mig. Och att det är ett problem i vänskpen för att då orkar man inte vara med den kompisen man orkar helt enkelt inte bygga upp med på den vänskapen. Men man kan alltid ändra på det men jag känner att denna personen inte vill. Att denna personen som jag snackar om inte orkar inte vill inte bryr sig. Oh jag som givit så många chanser. Till slut orkar man inte. Till slut går man sin egen väg. Jag orkar inte gömma sorgen inom mig längre. Jag är less på det istället kommer jag bry mig lika lite. Liksom varför ska jag bryr mig när inte denna personen gör det?

USCH, jag orkar inte längre och jag är lycklig nu faktist.

  

Nu kom Tina ut från duschen. Det luktar gott. 

Nu ska jag klä på mig och vet inte om det blir något smink idag heller. 

P.s JAG är hungrig faaan. Jag tror mamma gör soppa eller något för det luktar ljuvligt.

love / adelina